Meny
Ekolsund har under åren haft en imponerande ägarlängd och emellanåt delats upp och här finner du mera information.
Ekolsunds har flera bevarade parker och kan stoltsera med 400 år av trädgård, flera olika parkstilar och här finner du mera information om det.
Ekolsund slott består av flera byggnader och de har även förändrats under åren, här kan du läsa mera om det.
Ekolsund har, sedan dess första omnämnande i skrifter från år 1307, varit en plats av stort värde och betydelse. Namngivet Ekoole sund, har dess rika naturresurser, strategiska läge för handel och tull, samt dess bördiga mark gjort platsen till en eftertraktad tillgång genom historien. Den 16 april 1307 signerades ett par brev på platsen av hertigarna Erik och Valdemar, vilket markerar Ekolsunds tidiga betydelse inom det svenska riket.
Den första till namnet kände ägaren av Ekolsund var riddaren Magnus Knutsson, en man besläktad med den mäktiga Folkungaätten genom sin härstamning från Knut jarl. Vid hans död år 1373, övergick Ekholmsund och hans andra ägor genom arv till hans dotter Catharina, som var gift med Finved Finvedsson. Deras äktenskap och senare deras dotter Margaretas giftermål med riddaren Jöns Bengtsson Oxenstierna d.ä., lade grunden för Oxenstiernaättens långa ägande av Ekolsund. Bengt Jönsson Oxenstierna, deras son, fortsatte att förvalta godset fram till 1440-talet.
År 1542 markerade början på en ny era för Ekolsund, då godset kom att ingå i Gustav Vasas ägo genom en serie av byten och köp. Denna period blev en tid av betydande utveckling och förnyelse för Ekolsund, där det inte bara tjänade som en ofta besökt bostad av Vasafamiljens medlemmar utan också som en plats för innovation inom lantbruk och självförsörjning.
Under Gustav Vasas ledning utvecklades Ekolsund till en mönstergård, där man med framåtblickande ambitioner satsade på boskapsuppfödning. Oxarna som föddes upp på godset var inte bara tänkta att utgöra ett levande föredöme för bönderna i trakten men också att främja en mer ekonomisk och effektiv jordbrukspolitik. Gustav Vasa var känd för sitt uttalande att ”Oxarna var billigare och bättre än onyttiga bramhästar”, vilket speglar hans pragmatiska syn på jordbruksutveckling.
Redan under 1500-talet vittnar skriftliga källor om en omfattande djurbesättning på kungsgården. Lågmarkerna vid Hjälstaviken, tillhörande kungsgården, nyttjades för ängs- och slåtterbruk ända in på 1900-talet, vilket belyser en lång tradition av jordbruksverksamhet och markanvändning som var både hållbar och framåtblickande.
Ekolsund var också hem för Gustav Vasas dotter, Sofia Vasa, mellan åren 1568 och 1611. Hennes närvaro på Ekolsund understryker platsens betydelse inom kungafamiljen och ger en personlig dimension till dess historia. I den södra slottsbyggnaden, uppförd under 1600-talet, finns Sofiasalen, en sal namngiven efter henne som en hyllning till hennes betydelsefulla roll i Ekolsunds och Sveriges historia.
Vasatiden på Ekolsund var således en tid av ekonomisk utveckling, kulturell blomstring och strategisk självförsörjning, där Gustav Vasa och hans familj bidrog till att forma godsets framtid. Deras arv på Ekolsund är en berättelse om vision, innovation och en djupgående kärlek till jorden och dess möjligheter.
Den 5 juni 1630 blev Ekolsund en del av den svenska historien på ett sätt som skulle förändra dess landskap för alltid. Gustav II Adolf, i en gest av kunglig välvilja, tilldelade Ekholmsund med dess ladugårdar Segersta, Ella, och Härvesta, som evärdeligt frälse till Åke Tott, en man med visioner så stora att de skulle kräva internationell expertis för att förverkligas. Med en dröm om en anläggning vars like aldrig skådats på svensk mark, vände sig Åke till franska arkitekter och landskapsdesigners, och startade en epok av storhet på Ekolsund.
Denna tid av innovation och kreativitet innebar också introduktionen av exotiska trädarter till Ekolsunds flora. Hollandslindar, valnöttsträd, kvitten och spanska äpplen planterades, vilket berikade det svenska landskapet med en helt ny botanisk mångfald. Traditionen att importera och vårdad dessa träd lever kvar och kan utforskas närmare i Ekolsunds arboretum.
Clas Tott, född den 14 augusti 1630 som son till Åke Tott och Sigrid Bielke, skulle komma att ta över sitt fars storslagna projekt. Ägandeskapet sträckte sig från 1640 till 1652, och återigen från 1654 till 1670. Under dessa år fortsatte Clas det ambitiösa arbetet, och trots enorma kostnader, växte en magnifik anläggning fram. Under en kort period, 1652-54, övertog Magnus Gabriel de la Gardie ägandet av Ekolsund på grund av de finansiella påfrestningarna som Clas Tott stod inför.
Clas Totts era på Ekolsund varade till han var 43 år. Efter hans tid, tog morbrodern Sten Bielke över godset, fram tills det år 1683 återgick till kronan genom reduktionen. Detta markerade slutet på en av de mest visionära perioderna i Ekolsunds historia, en tid då gränserna för vad som var möjligt inom trädgårdskonst och landskapsarkitektur tänjdes till det yttersta.
Genom Åke och Clas Totts banbrytande arbete, blev Ekolsund mer än bara en plats – det blev en symbol för innovation, skönhet och en strävan efter det extraordinära. Deras arv lever kvar i varje allé, varje främmande träd, och varje stig som fortfarande idag utgör hjärtat i Ekolsunds slott och parker.
Under perioden 1682 till 1747 genomgick Ekolsund betydande ägarskiften som speglar dess viktiga plats i Sveriges historia. Från att ursprungligen ha tillhört Kungl. Maj:t och kronan från 1683 till 1716, blev slottet en del av den personliga historien för flera framträdande gestalter i den svenska adeln och kungafamiljen.
Efter kronan tog Hertig Fredrik av Hessen, sedermera Kung Fredrik I, över ägarskapet 1716 och behöll det till 1743. Därefter följde en kort period då Riksgrevinnan von Hessenstein (Hedvig Taube) officiellt ägde slottet från 1743 till 1744, trots att hon avled redan 1744. Hennes son, Greve Fredrik Wilhelm von Hessenstein, tog sedan över fram till 1747.
Denna ägarlängd reflekterar inte bara de personliga och politiska banden mellan slottet och Sveriges regenter utan också de komplexa rättsliga och ekonomiska förbindelser som präglade aristokratins och monarkins hantering av egendom och makt under denna tid.
Varje ägarskifte under denna period markerar en viktig händelse i Ekolsunds historia, vilket bidrar till vår förståelse av slottets och dess tidigare ägares roll i den större svenska historien.
Under Gustav III:s era blev Ekolsund ett nav för kulturell och politisk aktivitet. Denne älskade monark, känd för sitt starka intresse för konst och teater, såg till att slottet blev en mötesplats för tänkare, poeter och konstnärer. Det var på Ekolsund Gustav III kunde undfly hovets formella etikett och engagera sig i intellektuella diskussioner, planera kulturella projekt och utforma reformer som skulle forma det moderna Sverige.
Hans vistelser här speglar inte bara hans personliga preferenser utan också hans vision om ett upplyst samhälle där kultur och politik gick hand i hand. Ekolsunds slott och dess lummiga omgivningar blev därmed en symbol för denna gyllene epok i svensk historia, där Gustav III:s kärlek till skönhet och visdom fick utrymme att blomstra.
Denna ärofyllda epok i slottets historia kännetecknades av storslagen underhållning och kulturella evenemang, varav tornerspel utmärkte sig som särskilt minnesvärda tillställningar. Gustav III, känd för sitt brinnande intresse för teater och festligheter, såg till att Ekolsunds lummiga parker och välplanerade trädgårdar blev arenor för dessa spektakulära medeltidsinspirerade lekar. Dessa tornerspel, fyllda av praktfyllda kostymer och skickligt riddarskap, återskapade en svunnen tids ära och tilldrog sig en fascinerad publik från såväl hovet som landets högadel.
Under familjen Setons ägarskap på Ekolsund upplevde slottet och dess omgivningar en period av betydande förändring och utveckling som speglade tidens industrialisering och förändrade samhällsnormer. Setons, en skotsk bankirfamilj med vidsträckta intressen som sträckte sig från Sri Lanka, där de namngav ett gods efter Ekolsund, till deras verksamheter i Sverige, drev slottet som ett fideikommiss.
Under denna era omformades Ekolsunds parklandskap i en riktning som betonade nyttan snarare än den rena estetiken, vilket återspeglade en tid då industriell utveckling och praktiska behov började väga tyngre än det tidigare århundradenas fokus på visuell prakt. Familjen Seton hade ett stort intresse för jakt, vilket ledde till att Ekolsund blev en central plats för denna aktivitet, inklusive arrangemang av den sista svanjakten i Sverige.
Trots sitt engagemang i godsets utveckling, plågades familjen av interna fejder och ekonomiska svårigheter som till slut ledde till förfall. Deras tid på Ekolsund präglades av en kamp för att bibehålla godsets storhet samtidigt som de försökte navigera genom de utmaningar som den ekonomiska och sociala miljön vid tiden förde med sig. Denna kamp kulminerade i personlig konkurs för familjen och en uppstyckning av det omfattande godset, vilket markerade slutet på deras era på Ekolsund.
Seton-familjens tid på Ekolsund är en berättelse om ambition, anpassning till en föränderlig värld, och till sist en kamp mot de ekonomiska och sociala realiteterna i en tid av stora omvandlingar. Deras arv är en komplex väv av framgångar och motgångar, vilket lämnat ett djupt avtryck i Ekolsunds rika historia.
När Carl Kempe tog över Ekolsund slott i början av 1900-talet, inledde han en ny era präglad av restaurering och kulturell förnyelse. Kempe, en framstående industriman och samlare med ett djupt intresse för konst och historia, såg potentialen i Ekolsunds förfallna tillstånd och beslutade att återställa dess forna prakt.
Kempes arbete på Ekolsund innebar inte bara fysisk restaurering av byggnaderna utan också en återupplivning av slottets kulturella och historiska betydelse. Med respekt för platsens rika arv genomförde han noggranna renoveringar som syftade till att bevara den historiska karaktären samtidigt som moderna bekvämligheter infördes för att göra slottet beboeligt och funktionellt i samtiden.
Genom Kempes ledning förvandlades slottsparken och trädgårdarna, med anläggandet av nya planteringar. Hans passion för botanik och viljan att samla återspeglas i skapandet av ett arboretum, där sällsynta och exotiska trädarter planterades. Detta bidrog till att berika den biologiska mångfalden på Ekolsund och skapade en unik miljö för både rekreation och studier.
Carl Kempe är också ihågkommen för sitt bidrag till konst och kultur genom sin omfattande samling av konstföremål och antikviteter, vilka hade på Ekolsund. Hans arbete bidrog till att göra slottet till en kulturell mötesplats där historia, konst och natur samlades under ett och samma tak.
Under Carl Kempes ägarskap återfick Ekolsund sin status som en av Sveriges mest betydande kulturhistoriska platser. Hans visionära arbete lämnade ett bestående arv som fortsätter att inspirera besökare och forskare, och hans tid på Ekolsund betraktas som en gyllene period i slottets historia, där kärleken till det förflutna och hoppet om framtiden möttes.
Efter Carl Kempes bortgång 1967, övergick Ekolsund i händerna på hans döttrar, som ägnade slottet en ny, mer personlig användning, främst som en älskad oas under somrarna och höstens jakt. Detta ledde så småningom till ett nytt kapitel, där familjen tog det svåra beslutet att låta andra föra arvet vidare genom försäljning.
När Raija Ohlin tog det djärva steget att köpa Ekolsund slott 2001, mötte hon först skepticism från sina barn. Men med ett löfte till sina barn om en säker framtid, ”Vi behöver aldrig mera vara arbetslösa”, började hon ett ambitiöst projekt för att återställa slottets forna glans. Raijas resa till Sverige från Finland 1961 hade inpräntat en bild av det svenska slottslivet, och efter att ha renoverat Noors slott, kände hon sig redo att ta sig an Ekolsunds utmaningar – trots dess dåliga skick och förfallna park.
Raijas son, Nils, blev en ovärderlig del av denna resa 2004. Med ett ökande intresse för slottets parker och trädgårdar, ledde Nils arbetet med att restaurera och förvalta dessa gröna områden. Hans engagemang och vision har varit grundläggande för att återuppliva Ekolsunds ande, där varje återställt landmärke och återskapad trädgårdsväg berättar historier från gångna tider.
År 2014 steg Nils fru, Elin, in i Ekolsunds saga med en startpunkt i slottets sommarkafé. Hennes bakverk blev snabbt hjärtat i verksamheten, en tradition som vuxit till att omfatta ledning över försäljning, eventplanering och personal. Elins ledarskap och kreativitet har drivit Ekolsunds utveckling framåt, där hon nu ansvarar för både nutidens behov och framtida visioner.
2023 markerade Ingrids, Nils syster, entré i slottsdriften, genom öppnandet av Slottscaféet och butiken. Med en hand på verksamhetens administration, har Ingrid säkerställt att familjens arv och drömmar för Ekolsund fortsätter att blomstra.
Genom att integrera historiska innovationer med modern teknologi och miljöprinciper, strävar familjen efter att Ekolsund ska vara en förebild för hållbar utveckling. Detta inkluderar allt från skonsam restaurering av byggnader till ansvarsfull skötsel av parker och trädgårdar.
Ekolsunds slott står idag inte bara som en pärla i svensk kulturhistoria, utan också som ett exempellöst projekt där tradition möter innovation. Raijanska eran symboliserar en ny början för Ekolsund, där varje medlems passion och engagemang har givit liv åt en plats som fortsätter att inspirera och fascinera besökare från när och fjärran. Genom familjen Ohlins arbete har Ekolsund blivit en kärleksfull gest till framtida generationer – ett bevis på att drömmar kan bli verklighet.
För att bevara och vårda Ekolsund finns en stiftelse på dagens Ekolsund - läs mer om den här.
Jakten har alltid varit central i Ekolsunds historia och mer om den kan du läsa här.
Ekolsunds mest okända och mest unika park. En bevarad pärla med 400-årig historik.